Minns ni duggan jag skrev om för någon vecka sen? Duggan jag skrev fast jag mådde skit? Skulle fått veta resultatet på den förra måndagen, lovade läraren, men har fortfarande inte fått något resultat. Får inte ens svar på mina mail. Känner mig lite ignorerad. Speciellt då jag får veta att A fick sitt resultat för två dagar sen nu!

Hur som helst. Gick som så ofta annars in på allas vår älskade studentportalen för att kolla läget lite. Vad ser jag? Gårdagens 24 hp är plötsligt 31,5 hp! Jag har fått 7,5 hp för kursen jag skrev duggan i, vilket inte kan betyda annat än jag klarade duggan, right? Fick dessutom VG på kursen!

Självklart tog jag allt med ro. Jag är ju lite sån, eller hur? Väldigt lugn egentligen. Firar inte saker med ett ”WOOOOHOOOOO!” Nej, nej. Jag tog det lungt som en filbunke.. eller var det mer så här:

Jag: Veeem fick högsta betyg på kursen? Veeem? Vem fick det? Va?
Fredrik: *tittar på skärmen* ehm.. du?
Jag: MOAHAHAHAHAHAAA!
Fredrik: ..hrm.. okej? Haha!

Sommaren 2007 var en viktig mobilsommar i mina ögon. Jag hade en fullt fungerande Sony Ericsson Z520i (min absolut mest lyckade mobil som höll i över 2,5 år innan den tog pension), men den här sommaren dök det upp två mobiler som blev mina drömmobiler. Den ena var Sony Ericsson S500i och den andra var första generationens iPhone.

Trots att jag är ett teknikfreak håller jag fast vid mobiler tills funktionerna inte fungerar som de ska längre. Har haft mobiler som slutat ta emot samtal, mobiler där knapparna verkade byta inmatning med varandra och flera mobiler som tagit pension på grund av vattenskador. Eftersom jag aldrig har köpt någon speciellt dyr mobil har jag heller inte velat lägga pengar på någon reparation. I vår familj ger vi helt enkelt en icke fungerande mobil till morfar då vi själva köper en ny. Morfar får på något lustigt vis de allra flesta att fungera igen, men då får han behålla den eftersom man själv för det mesta redan köpt en ny mobil.

Sommaren 2008 kom iPhone ordentligt till Sverige, men jag höll trots det fast vid min fina Sony Ericsson Z520i som aldrig hade krånglat. I november 2008 tog min fina Sony Ericsson plötsligt ut sin pension och jag bestämde mig för att äntligen köpa Sony Ericsson S500i som ju då var ungefär 1,5 år gammal. Var väldigt glad över mitt köp av den absolut vackraste mobil jag någonsin haft. Min första designmobil! Samtidigt köpte jag den eftersom jag inte ville lägga pengar på en dyr iPhone 3G, andra generationen.

Under en arbetsdag i juni fick min S500i plötsligt fel på displayen. Bara ett halvår efter köpet! Jag fick tillbaka den idag, men är inte direkt överförtjust i den längre. Displayfelet gick helt på garantin, men det gjorde inte mitt förtroende för Sony Ericsson.

Fredrik köpte en Nokia 5310 XpressMusic sommaren 2008, som han verkar less på nu. Det jag ser som fel på den är att den hänger sig – ofta. Vi pratar därför om att Fredrik ska ta över min Sony Ericsson S500i så köper vi en iPhone 3GS, tredje generationen, till mig.

Köpet är mest något Fredrik pushar för. Han känner mig och vet att jag bangar ur att köpa en iPhone hela tiden just för en iPhone dyrare än andra mobiler.

Kanske blir det en iPhone 3GS i julklapp till mig iår från mig och Fredrik?
Vad tycker ni?

Jag läser ganska många bloggar och då och då, sen mitten av oktober ungefär, har var och varannan gått och vaccinerat sig mot svininfluensan. Själv blir jag nästan mer och mer osäker för varje dag. Jag vet att jag kan gå och få sprutan nu, Dutten var till exempel och gjorde det nu i veckan och vi bor ju i samma län, men sättet som den här vaccineringen har rubricerats på får mig att tänka att vi är en lättlurad befolkning.

Jag tänker att det inte är någon värre influensa än de vanliga och de vaccinerar jag mig inte emot. Men tidningar, speciellt kvällstidningar, vill ju sälja så de skriver det som om det är början på jordens undergång. Resten av världen är inte likadan. Hysterin runt ett vaccin verkar inte vara i närheten av Sveriges hysteri någon annanstans och de dör ju inte som flugor direkt.

Nä.. vi får nästan se helt enkelt. Tar jag vaccinet är det för andras skull, som för Smirnoffs skull. Har läst, också bland de där himla kvällstidningarna, att man kan smitta sina husdjur och de kan inte vaccineras. Det kan bli riktigt farligt mot de små. Jag klarar mig, men gör min lilla prinsessa det om jag blir sjuk och smittar henne?

Har du vaccinerat dig?

Den här veckan har vi börjat lyssna på första delen i låten Segertåget (2008). Det hela började nog med att C i måndags berättade att hon gillade musik som exempelvis Maskinen’s.

Är lustig egentligen. Då låten kom tyckte jag inte alls om den, men nu har den gått på repeat hela veckan, känns det som. Den har blivit något utav veckans låt här hemma. Därför tänkte jag dela med mig av den, med text så långt vi gillar låten. Text fram till första refrängen.

Hej här kommer segertåget rullar in som technodromen.
Tryck på play du sätter på den dansar som på – äh vi kör igen.
Hej här kommer segertåget rullar in som technodromen.
Tryck på play du sätter på och dansa som på technodroger.

Välj en partner, släck i lougen. Stänger av min väckarklocka.
Stämmer oss en gång om året. Länge leve – äh vi kör igen.
Välj en partner, släck i lougen. Stänger av min väckarklocka.
Stämmer oss en gång om året. Länge leve våldtäktslåten.

Eftersom jag har ”nollställt” här på bloggen finns det ju inte så mycket arkiv att bläddra i just nu. Tänkte därför berätta lite om vår lilla Smirnoff, eftersom det är den tredje medlemmen i Fredriks och min lilla egna familj.

Smirnoff föddes i april 2007 och blev min på Midsommarafton samma år. Då hon fortfarande ”bodde hemma” uppfattade jag henne som en väldigt gosig och busig kisse, mest som små kattungar ofta är, men sen hon flyttade till Värnamo utvecklade hon en extremt stark vilja. Saker ska vara som hon ville ha det, helt enkelt.

Jag har länge utan att överdriva kunnat kalla Smirnoff för ondskefull. Hon har varken tyckt om människor eller andra djur sen hon flyttade från bondgården hon föddes på.

Trots det är hon vår lilla älskling. Vår lilla söta prinsessa.

Då Smirnoff lärde känna Fredrik började hon plötsligt förändras. Från att vara en kisse jag nästan aldrig har kunnat lita på till att plötsligt få en storfavorit: Fredrik. Sen Fredrik kom in i bilden har hon till exempel försökt lägga sig i hans knä. Bara en sån sak har aldrig hänt tidigare! Hon har också blivit mycket gosigare och mycket mer social.

Numera är det inte speciellt ovanligt att hon lägger sig bredvid mig när jag sitter i soffan och tittar på webb-tv med mig. Hon blir också väldigt, väldigt irriterad om man går och lägger sig och hon inte kommer in i sovrummet (vi har två dörrar till sovrummet och hon kan springa mellan dem och krafsa tills man släpper in henne).

Smirnoff har helt enkelt blivit en väldigt mysig kissekatt det senaste året. Det gäller däremot mest mot mig och Fredrik då det är oss hon träffar varje dag. Hon tycker inte om främlingar, vilket verkar vara alla som inte bor här, men hon har helt klart blivit snällare.

Det börjar bli riktigt svårt att kalla henne ondskefull på heltid. Deltids onskefull kommer hon nog inte ifrån på något år till.

Namn:

Smirnoff

Född:

25 april 2007 (ett ungefärligt datum jag sett som hennes födelsedag från början)

Favoritmat:

äggula från kokt ägg

Tycker om:

att sova på bäddade sängar, väskor eller handdukar. Busa med påsklämmor, nagelfilar eller studsbollar.

Tycker inte om:

att vara utomhus, främlingar, andra djur samt barn (eller kanske bara min systerson?)

Tycker det är väldigt spännande:

med blöta duschar/badkar. Helt enkelt en dusch som någon precis har använt.

På sommaren:

jagar hon gärna flugor och insekter eller solar hela dagarna

På vintern:

sover hon utan problem hela dagarna eller håller stenkoll på snöflingorna utanför fönstret

Stort no-no:

ska inte matas av mig då jag ska till skolan tidigt

Stort yes-yes (enligt Smirnoff):

mata mig då du går upp vid 5 så jag kan busa tills husse är tvungen att gå upp! Man kan till och med lura i honom att jag inte redan har fått frukost! Moahahahahaaa!

Har bilden av mig själv att jag gräver ner stridsyxan ganska snabbt vad som än händer. Jag tycker inte om att vara ovän med någon, kan man väl helt enkelt konstatera.

Det kan väl ingen tycka om?

Kollar med Dutten om vad hon tycker om min bild av mig själv.
Är jag sån att jag drar ett streck över saker ganska snabbt?
Dutten svarar och bekräftar min bild att du håller inte fast vid gamla oförrätter.

Då slår det mig hur jag älskar Duttens ordförråd. Hon har nämligen ett mycket bredare ordförråd än mig, vilket inte alls är så svårt att ha egentligen men jag har alltid tyckt att just Dutten har ett ovanligt stort ordförråd. Dutten och Fredrik.

Hur som helst. Med mitt lilla ordförråd förstår jag ju oftast vad folk säger till mig, men ibland tolkar jag helt enkelt saker på mitt egna vis. Ibland tolkar jag saker på mitt egna lilla vis fast ordet kanske inte ens är krångligt utan bara roligt. Som med ordet oförrätter.

Dutten använder ordet och jag tolkar det ungefär såhär: tänk dig att du sitter på en restaurang och du har beställt in en förrätt. Vi kan säga avokado med ishavssallad, just för det är en storfavorit of mine. Du tar upp skeden och precis när du ska ”hugga in” kommer självaste kocken utspringandes från köket och rycker åt sig tallriken och säger Nä-e du! Det blir ingen förrätt för dig!

Det, mina vänner, är en oförrätt.

Det kanske kan verka som om jag bara tycker det är jobbigt med skolan och att pendla till skolan, ha mycket att göra i skolan och ha långa dagar. Det är väl svårt att förneka att det självklart är jobbigt att ha mycket att göra och långa dagar, men det är inte skolan jag blir irriterad på. Jag tycker om att plugga och att plugga är något jag har valt själv. Det är inte heller själva pendlingen jag blir irriterande på. Det är ofta på tåget eller bussen jag har tid att läsa dagens metro, planera upp dagarna och uppgifter eller ibland prata med Dutten (då vi väl sitter på samma tåg, vilket bara är någon gång i veckan).

En speciell sak med skolan är att jag tyckte det var stressigt med ”tentatider”, men när man väl kommit upp i tempot och effektiviteten man kan få vid ”tentatider” är det svårt att släppa det. Just nu är det precis början på två nya kurser men farten ligger fortfarande på max.

Det jag irriterar mig på är tiden jag inte har till annat än skolan många dagar. Jag pluggar ganska intensivt flera dagar i veckan för att kunna ta en ledig dag framåt helgen då jag kan vara med Fredrik eller bara vara. Det gör att jag prioriterar bort annat som att umgås med kompisar utanför skolan eller att träffa familj och släktingar. De allra flesta av mina kompisar hinner jag trots allt träffa flera gånger på en vecka, om inte i skolan så på väg till eller från skolan, men släktingar hamnar utanför.

Har jag väl en ledig dag är jag istället hemma med Fredrik och tar det så lugnt det bara går. Just nu saknar jag att kunna laga mat till exempel just för jag inte hann göra det igår. Blir självklart jätteglad när jag kommer hem och maten redan står på bordet, men jag tycker om att laga mat så jag saknar det så fort jag inte har gjort det på någon dag.

Ikväll ska jag bara vara hemma och bara vara med Fredrik.

Idag blir dagen förhoppningsvis inte lika lång i skolan som den blev igår. Nu när jag skriver det här sitter jag på tåget och åker just ut från Värnamo. Klockan är 7:00 (men jag kommer posta det här inlägget senare) och jag har bara en föreläsning mellan 8 och 10 idag, sen grupparbete.

Det blir ofta mycket grupparbeten på kurserna jag går och hittills har gått. Jag jobbar hela tiden i samma grupp just nu eftersom vi fungerar bra tillsammans, men trots att vi hela tiden planerar in att vi ska göra våra grupparbeten så fort som möjligt finns det hela tiden mer att göra då vi försöker ligga lite i framkant för att få tid över till annat. Är lustigt egentligen. Det kan tyckas att vi pluggar ganska mycket, men ändå är det hela tiden i sista stund vi blir klara med våra arbeten.

Hade missat en uppgift i ena kursen med deadline vid midnatt, nu om några timmar, men tror jag fått ihop den bra nu. Skrev den på tåget hem. Det gäller att vara effektiv när man börjar dagen med att åka mot skolan 6:05 på morgonen och sätter ner fötterna på Forsheda-mark först runt 19:40-tiden på kvällen.

Idag började vi skolan med en introduktion för Blackboard. Kan tyckas vara lite onödigt eftersom det fungerade ungefär som fronter och liknande, men det känns bra att vi har en lärare som vill använda sig av något annat, ordentligt, än studentportalen. Efter den introduktionen, föreläsning och lunch blev det dags för grupparbete med Agnes & Caroline sooom så många gånger annars. Tur att vi har kul tillsammans iallafall. Kan bli ganska mycket flum ibland!

När vi äntligen var klara med uppgiften och jag kunde konstatera att jag ännu en gång har missat alla solens timmar igen började jag åka hemåt. Någon timme senare fick jag sms om att uppgiften vi satt hela eftermiddagen med för att bli klara med i tid har fått en flyttad deadline.

Vad bra, då slipper ni tänka på det eftersom ni redan är klara med uppgiften, kan man ju tänka då. Jag blir irriterad på det. Känns lite flummigt att flytta på en deadline 6 timmar före deadline. Hade dessutom behövt lägga eftermiddagen på en annan uppgift som jag nu måste sitta resten av kvällen med istället. Men men. Summan borde väl bli att jag får någon annan dag ganska ledig?

Nu måste jag sätta igång iallafall så jag hinner sova tillräckligt för att komma upp i tid till 6:05-bussen imorgon också. Av någon anledning har läraren lagt en föreläsning klockan 8 imorgon. Verkar lite ondskefullt med tanke på hur många som pendlar i klassen. Om man jämför min pendling med andra i klassen har jag nästan sovmorgon.

Kanske borde sluta skriva massa om skolan, förresten? Tycker inte ens det är kul att läsa om själv. Haha!

Kom just ut från duggan. Drog upp datorn och satte mig vid ett bord precis utanför salen, så ”just” ut från duggan pratar jag om. Jag tror inte att det gick bra överhuvudtaget.

Under föreläsningen vi hade vid lunch började jag nämligen kallsvettas och må allmänt skit. C och A såg lite oroliga ut och A gav mig hennes flaska med vatten. Tömde flaskan, fyllde ny, tömde flaskan, fyllde ny tog med in på duggan och hällde i mig halva flaskan.

Jag skrev fruktansvärt snurrigt och framförallt otydligt. Ni som vet hur jag skriver för hand vet att det är väldigt noggrant och tydligt. Kunde knappt läsa min egna handstil när jag lämnade in duggan nyss.

Vi får verkligen se hur det går. Kände mig säker, men vet inte riktigt vad jag svamlade fram.
Håller tummarna.