Hade jag haft en kamera med manuella möjligheter hade jag ställt mig redo vid Växjösjöns sydligaste udde med stativ och fotograferat fyrverkerier vid tolvslaget. Älskar fyrverkerier! Själv har jag bara fotat det en gång och det var nyåret 2007-2008 då jag och Dutten ville ha med nyårsbilder till vårt projektarbete. Tyvärr är det en söndrig hårddisk och 2 datorer sen, men jag har bilden fysiskt (vi framkallade ju bilderna till projektarbetet), men kan inte visa upp det här på bloggen idag.
Det här blir alltså ett fotolöst inlägg om fotografering.
För er som har turen att ha en roligare kamera än mig (systemkamera) har jag iallafall några fototips jag tänkte dela med mig av som kan vara bra att ha med sig vid tolvslaget ikväll. Med bara en dag om året på sig gäller det att ta tillfället i akt så jag tänkte, förutom självklara tips som att himlen snabbt kan bli rökfylld och att en stjärnklar himmel ger vackrast bilder, dela med mig av lite tips inför nattens fotografering:
Stativ. Ett stativ är i stort sett nödvändigt så fort man vill ta bilder med sämre belysning, i det här fallet på kvällen. För att få till en så bra bild som möjligt är det längre slutartid än på dagen som gäller och längre slutartid kräver att kameran står helt still. Här är det ingen mening att chansa. Håller du i kameran så är den aldrig helt still och bilden kommer bli suddig.
Fjärrkontroll. Förutom ett stativ är det allra bäst att dessutom ha en fjärrkontroll till kameran så du inte ens rör den då det är dags. Nu handlar det om att fotografera på kvällen mitt i vintern. Förhoppningsvis är det kallt vilket kan göra en darrig på handen även om kameran står på ett stativ.
Manuellt läge. För att få så bra fyrverkeribilder som möjligt är det manuella inställningar som gäller. Autofokus ska heller inte användas då den kan missa fyrverkerierna då den inte hittar någon fokusering i tid. Att gissa var fyrverkeriet kommer hamna ger alltså större möjligheter, men det kräver att man chansar lite. Fokusera exempelvis på några fyrverkeripjäser som redan är uppe på himlen som riktlinje.
Slutartiden. Det är som sagt längre slutartid än vanligt som gäller. På de flesta systemkameror finns det en funktion som heter BULB och en som heter TIME. BULB innebär ofta samma sak som att ställa in kameran på maximal slutartid. Så länge du håller in avtryckaren exponerar kameran. TIME innebär att då du trycker på avtryckaren första gången öppnar du slutaren och då du trycker andra gången stänger du den. Att ha slutaren öppen vid rätt tillfälle kräver ofta lite övning. Håller man slutaren öppen för länge kommer bilden att bli för överexponerad.
ISO. Ställ in kameran på minimalt ISO, exempelvis ISO 100. Högre ISO innebär mer brus på bilden och brus är inte en fördel vid så mörk miljö som midnatt ger. Lågt ISO är alltså att föredra. Här gjorde jag själv mitt största misstag då jag skulle fotografera nyåret 2007-2008 eftersom jag räknade med att få klarare färger vid högre ISO.
Bländare. Just bländare är jag själv inte särskilt bekant med, men efter lite eftersökningar verkar ett bländartal mellan f/11 och f/16 vara lagom för den korta stund man håller slutaren öppen. Blir bilden för mörk rekommenderas bländartal som f/8. Testa dig fram, säger jag. Utan att vara på plats kan man inte påstå att något är helt rätt eller fel.
Blixten. Strunta helt enkelt i den. En blixt gör det du har nära dig upplyst, vilket troligtvis inte är vad du vill ha med på bilden.
Kläder. Det är varma kläder som gäller. Det är mitt i vintern och nattetid vi pratar om. Om du fryser kan du få för dig att göra allt slarvigt för att det ska gå snabbt och då kan du missa detta ovanliga tillfälle till vackra bilder. Viktigast vid fotografering är enligt mig vantar. Fingervantar är att föredra.
För oss med kompakta digitalkameror rekommenderar jag i stort sett samma saker så långt man kan. Själv kommer jag försöka få till någon bild trots att jag inte har ett stativ genom att fota utan blixt, med lågt ISO-värde och manuell fokus.
Missa inte årets fyrverkeritillfälle!
Det kan bli helt underbara bilder!
Ganska direkt då vi vaknade imorse påpekade Fredrik att idag, just idag är vi 2 decennier gamla. Det tycker jag att vi var vid våra 20-års dagar, men han räknar 1990-1999 och nu 2000-2009. Vet inte riktigt om det är det häftiga med årets nyår, men för Fredrik verkar det stort. Hela 2 decennier!
Det stora för mig, förrutom att jag inte kan sluta säga ”dagens sista år” istället för ”årets sista dag”, är att jag för första gången firar nyår med fyrverkerier! Fälsklingen är helt galen i smällare och liknande och har fått ett 150-pack med tigerfyrverkerier av sin lillebror.
Har därför tänt på min första fyrverkeristubin någonsin och ikväll smäller vi vidare.
Julen är en väldigt mysig högtid, men mycket fokus ligger alltid på just maten. Jag och Fredrik firade jul här i nya lägenheten ensamma och bestämde oss för att enbart laga våra favoriter från det klassiska julbordet. Fredrik valde prinskorv och köttbullar, jag valde sillsallad och fläskkorv. Till det ville Fredrik ha potatismos och gräddsås, så det blev väl en lite speciell julmiddag.
Kommer bli ett extra fint minne att vi var ensamma och åt lustig julmat.
Det jag tänkte komma till är iallafall: varför äter många så sjukt mycket vid jul? Runt jul är det alltid prat åt höger och vänster om att man ätit så mycket och man kommer gå upp 2-3 kg bara av maten på julafton. Det är ju helt sjukt! Det är bara mat! Om den är så sjukt god kan man väl laga den när som helst? Det finns ingen lag som hindrar en från att äta Janssons frestelse i mars om det är din favorit!
Varför ska man äta en så grotesk mängd mat att man går upp i vikt av en middag?
Själv funderar jag just nu på om vårt ”potatismos med gräddsås” kommer bli standard på våra julbord i fortsättningen, haha! Att skapa egna traditioner är det inget fel på!
God jul på er! Här kommer två av mina favorityoutubeklipp + ena favoritklippet i christmas-style! Min julklapp till er, haha!
För att undvika att ninjaskurna pepparkakor börjar kastas otäckt nära glöggflaskor och andra dyrbara ägodelar som kan befinna sig vid datorn rekommenderar jag att inte spela dessa klipp obekvämt många gånger på högre volym.
Jag skapade en noggrann lista över våra respektive största intresseområden och organiserade upp lite angående bloggen tillsammans med Fredrik direkt då jag hade postat inlägget om att nischa bloggen i förrgår.
Sättet för oss att både skriva och posta inlägg kommer, troligtvis vid årsskiftet, att förändras.
En början på den förändringen är att jag tagit bort klockan som visar tiden då ett inlägg är publicerat. Den förändringen var nog mest för min egna skull då jag älskar att skriva blogginlägg på just natten, men ofta inte vill skriva något då eftersom det avslöjar de otroligt udda dygnsrytmerna både jag och Fredrik kan ha.
Andra förändringar, eller tillskott rättare sagt, på bloggen kommer att vara en gemensam musiklista och en filmlista. De listorna är kanske mest är en rolig grej för mig och Fredrik, men jag inspireras mycket av vad jag tycker är roligt på bloggar jag läser. Våra listor kommer inte vara kopior av någon annans lista givetvis, men inspirationen kommer från andra bloggare.
Den största förändringen kommer vara att vi vill att våra intressen ska lyftas fram och inspirera andra. Jag älskar att bli inspirerad och eftersom man aldrig vet var inspiration kan komma kommer ifrån innan den slår en i ansiktet kan man heller inte påstå att man inte kommer inspireras av oss.
Kanske kommer våra egentliga specialiteter till och med förvåna några av er?
En annan förändring är att kategorierna redan är bestämda. För första gången kommer jag skriva inlägg efter vad det finns för kategorier istället för skapa kategorier efter vad jag skriver för inlägg.
Så luta er tillbaka nu och drick lite mer glögg så laddar vi inför bloggens förändringar.
Själv är jag exalterad och tycker det hela kommer bli jätteroligt!
Jag har länge funderat på att nischa mitt bloggskrivande. Att nischa en blogg innebär att man väljer ett område att skriva om istället för att skriva random om vad som helst.
Funderingarna om nischande började med att jag ville komma på hur länge jag egentligen har bloggat. Eftersom jag inte har kvar något från mitt bloggande före 2007-2008-nånting kan jag inte gå tillbaka och kolla upp när jag exakt började blogga, men jag har kommit fram till att det var någon gång i mitten av hösten då jag började högstadiet.
Det betyder att jag nu har bloggat i mer än 7 år.
Poängen är att jag har bloggat länge och har hunnit blogga om mycket, men mest om vad som händer i mitt egna liv som skolan och sånt. Jag har hela tiden använt mitt bloggande som ett sätt för mig att ”skriva av mig själv” öppet. Själv var jag aldrig förtjust i små dagböcker med lås på som liten. Det är inte en stängd dagbok jag är ute efter.
Har aldrig ens försökt nischa mitt bloggande.
Om jag skulle börja nischa mitt bloggande skulle jag troligtvis inte vara superseriös med det. Jag skulle inte förbjuda mig själv att skriva om något jag vill skriva om utan nischen skulle bli riktlinjer. Ni skulle troligtvis märka tydligt vad jag egentligen är väldigt intresserad av. Det märks nämligen inte så tydligt här i bloggen just nu.
Skulle jag se tillbaka på mitt 2010-bloggande om 10 år hade jag nog inte tyckt det var så intressant att jag klarade en kurs på min utbildning eller att jag blev irriterad över att ICA-went-christmas. Däremot skulle jag tycka det var roligt att titta tillbaka och läsa om sånt jag tydligt var intresserad av 2010.
Dessutom ser jag nischande som en utmaning till mig själv!
Det är något jag aldrig har gjort förut.
Vad tycker ni om nischande?
Om du själv bloggar: nischar du din blogg? Eller läser du nischade bloggar?
Mina senaste tillskott till FiPii har varit musik från soundtracket till The Twilight Saga: New Moon.
Jag har inte sett filmen men jag tycker att soundtracket är helt underbart. Tyvärr kan man inte lyssna på hela albumet via Spotify och jag har bara valt ut mina absoluta favoriter från albumet till min del av FiPii, men här hittar ni albumet iallafall (och genom att trycka på bilden som vanligt).
Jag och Fredrik har en Spotifyplaylist tillsammans. FiPii kallar vi den. Japp, det är en ihopslagning av Fidde och Pi (+ ett extra i).
FiPii består egentligen av två spellistor, en varsin, där vi själva valt ut max 50 låtar. Av de två listorna har vi sedan skapat FiPii-listan som man sedan uppdaterar någon gång om dagen ungefär, ifall någon av oss har ändrat något på våra respektive blandningar.
FiPii spelas på shuffle i ljudsystemet.
Det hela går ut på att musiken som spelas inte bara ska vara något jag vill höra och vice versa. Idén går alltså ut på rättvisa. Jag älskar ju när saker är rättvist även när det inte är till min egna fördel. Rättvisa är en fin magkänsla.
Dessutom är det trevligt med variation.
FiPii kan ni från och med idag hitta i sidomenyn. Min del av FiPii heter FiPii Pia och en del av den ser ut såhär i skrivande stund:
Jag tycker ni ska kolla in FiPii, eller bara FiPii Pia om ni tror den är mer i er smak. Man vet aldrig vad man kan hitta i andras spellistor! Kanske är det fullt av gamla guldkorn du glömt bort för en stund. Kanske finns det för dig nya låtar som blir dina favoriter?
Ridley Scott, regissören bakom filmer som Gladiator och Tristan + Isolde, är regissör bakom en film som ser ut att vara ett mästerverk på samma sätt som Gladiator, med skådespelare som bland annat Russel Crowe och Cate Blanchett och tydligen en mindre roll av Max von Sydow.
Filmen är Robin Hood och har en påstådd budget på 130 miljoner dollar (Gladiator hade 103 miljoner dollar). Robin Hood ska ha premiär 14 maj. Svensk premiär vet jag inte, men trailern kan jag servera.
För att dra ner på antalen blogginlägg för dagen (har bloggar om en massa jag tänkt blogga om en längre tid just idag) slänger jag in ännu en filmnotis i samma inlägg som jag vet intresserar flera av mina läsare och kanske minst mig själv.
Att det skulle intressera mig mindre är väl för jag inte är överförtjust i Pirates of Caribbean-filmerna. Däremot är Johnny Depp en av alla mina favorit. Märkte just att han är exakt 20 är äldre än min syster Åsa. På dagen! 9 juni it is. Onödigt vetande, men ändå. Enligt Fredrik är jag ofta väldigt duktig på just det: onödigt vetande.
Äntligen är Mel Gibson tillbaka framför kameran! Fredagen den 5 februari har thrillern Edge of Darkness svensk biopremiär. Nära en kamera ser jag Mel Gibson som ett recept på framgång, både framför och bakom den. Det här är en film jag hemskt gärna ser på bio.
