Kanske är okänsligt av mig, men såg den vänstra bilden i kvällstidningar (katastrofen i Chile) och trodde det var ett hus byggt likt det på den högra bilden från Sopot (Polen), som jag har för mig är en restaurang.

Ganska likt var det väl? Samma stil! Har arkitekterna gått samma skola?

Lagerhaus (som vi båda är väldigt glada i) har den senaste månaden tagit in några artiklar med Pacman-tema. Vi fastnade direkt för duschdraperiet och var ändå lite på jakt efter ett nytt då Smirnoff vässat klorna på vårt gamla duschdraperi med ankor på (också från Lagerhaus).

Nu har vi äntligen köpt Pacman-draperiet! Supersnyggt! (lite kantigt just nu bara, men det ordnar sig nog) Det nya är dessutom inte i samma material som det förra så förhoppningsvis klarar sig Blinky, Inky, Pinky och Clyde utan små kattklor i sig.

Foto: Pia (ursäktar för den extremt dåliga bildkvalitén)

I fredags var det äntligen dags!
I mitten av januari fick jag idén att ha en fest där Fredriks födelsedag skulle firas, eftersom han själv inte vill att den ska få någon uppmärksamhet. Någon dag senare hade jag fått med Fredriks bästis Micke (his brother from another mother.. and father ) på idén och någon vecka senare bestämde vi (jag och Micke) datumet för festen: fredagen den 26 februari.

Festen var en överraskning där överraskningen var att Fredrik själv inte hade en aning om att han fyller 21 år i februari eftersom han är född i maj. (Fredriks lillebror Jonas var också med på festen och blev så osäker på det där att han till slut ringde deras mamma för en bekräftelse på att Fredrik faktiskt inte är född i februari utan i maj).

Lyckan var total då jag 11 februari köpte biljetter till Alice i Underlandet (en film Fredrik varit exalterad över sen.. maj förra året? Tim Burton är hans absoluta favorit inom film), för den svenska biopremiären 3 mars på platser i biografen som är hans egna favoritplatser (jag var nära först i Växjö med att välja platser så det var bara att välja och vraka).

Det svåraste inför den här festen har helt klart varit att hålla tyst om de två biobiljetterna jag hade gömda i en gammal bok om socialpsykologi. Men trots allt (jag är superdålig på hemlisar) lyckades jag!

Grattis Fredrik 21 år!

Den här dagen är inte riktigt på min sida (eller vår sida) av flera anledningar, men det jag hakat upp mig på är en visdomstand som verkar ha bestämt sig att börja titta upp. Vet inte hur länge jag har kunnat känna 2 visdomständer med tungan, men det är sen grundskolan. Det känns som tanden kommer få plats iallafall så det är ju positivt, men jag tycker det är lustigt att den varit i samma ”läge” i flera år och plötsligt vill titta fram.

Förstår varför bebisar gnäller.

Något har hänt med min sömn. Det verkar helt galet! I förra veckan sov jag flera timmar på eftermiddagen varje dag, vilket gjorde att jag tror jag egentligen var sjuk, men det enda symtom jag hade var tröttheten. Den här veckan (ja, sen i måndags alltså) har jag lyckats att inte sova på eftermiddagen, men istället går jag och lägger mig tidigt utan anledning och sen går jag upp tidigt utan anledning.

Som just nu till exempel! Jag låg och tittade på klockan från 6-tiden tills den blev 7 (det kändes bättre att gå upp vid 7) och nu sitter jag här smått sysslolös vid 8 på morgonen och väntar på att Fredrik ska vakna (verkar så elakt att låta massa innan han vaknar). Troligtvis kommer han inte vakna om jag inte väcker honom för han sover nog som vi brukar göra vilket innebär att han nog sovit sådär 3-4 timmar just nu.

Väldigt lustig känsla att vakna vid 6 helt utvilad varje morgon utan att ha någon tid att passa före lunch.

Det jag borde göra med de här väldigt tysta timmarna (känns som hela campus sover) är väl att ta en lång promenad? Men i brist av hårfön är det bäst jag väntar tills håret torkat, vilket är lagom tills jag börjar vid 10.

Redan i måndags var jag supersnurrig med dagarna. Jag var säker på att det var tisdag. Hela tiden! Tisdag är en dag då vi alltid har föreläsning på nämligen, men nu hade vi en i måndags så jag skyller väl lite på det.

Igår var det faktiskt tisdag på riktigt. Då var jag säker på att det var onsdag vilket gjorde att jag missade tisdagstemat. Det kan jag ju självklart göra nu efteråt ändå, men temat var kaos så jag tar och skippar den. De flesta har nog fotat snön, men jag tycker att snön bara är alldeles, alldeles underbar.

Hur som helst. Nu är det ju onsdag på riktigt, men nu tycker jag att det känns som.. hm.. tisdag igen, tror jag. Det här är ju helsnurrigt!

Det är onsdag idag.
Det är onsdag idag.
Onsdag.
Onsdag.
Onsdag.

*kollar efter i kalendern*

Jo, det var rätt. Det är onsdag idag.

Känns som Smirnoff börjat dyka upp här på bloggen mer och mer på sistonde. En grej med Smirnoff är att hon har blivit gosigare och gosigare sen jag och Fredrik blev tillsammans. Nu när vi flyttade till Växjö känns det som vi fick med fel katt hit eller nåt.

Who are you and what have you done to our cat?! (inte för att vi klagar)

Det här är något jag påpekar för folk som faktiskt har träffat Smirnoff förr. Hon har nämligen alltid varit en liten djävul som bits och rivs helt oprovocerat och väldigt plötsligt. Just det beteendet verkar hon ha ändrat sig tvärt med, men bara mot mig och Fredrik som hon träffar varje dag. Jag minns inte ens när hon varken bet eller rev mig sist, men mot andra verkar hon vara precis som hon alltid varit.

Försöker därför visa (med hjälp av bilderna) hur gosig, snäll och söt hon faktiskt är när vi är ensamma här hemma. Den första bilden är tagen igår (av mig, vilket förklarar den lustiga vinkeln – är ju mina ben man ser på bilden) då jag kände mig extra hängig och låg på sängen. Jag hann knappt lägga mig ner innan hon skulle ligga så nära det bara gick och började spinna och gosa. Inte världens tacksammaste vinkel för henne, men poängen går ju fram. Hon är jättesnäll och gosig!

Den andra bilden är tagen idag och kanske mest ett bevis på hur knäpp hon är (och att även en iPhone-kamera är bra med rätt ljus). Hon låg en del rakt på rygg som kattunge, men sen dess har det inte varit så vanligt.. fram tills nu då man kan hitta henne så här någon gång om dagen.

Så nu ser ni! Smirnoff ÄR gosig och snäll! Det är inget jag bara har hittat på!

Just nu sitter jag mycket mindre med bloggar än vad jag själv har lust med. Vet inte riktigt vad anledningen är, men jag har plötsligt minskat på bloggläsandet från ungefär 10 gånger i veckan till ungefär tre gånger i veckan vilket gör att jag nästan inte orkar kommentera alls och då jag väl sätter mig med bloggarna (vilket jag ju älskar) har jag för det mesta nära 350 inlägg att läsa.

Några av anledningarna till det här är kanske att jag känt mig hängig och mest ligger på sängen med Smirnoff och mobilen. Från mobilen kan jag såklart läsa bloggar, men då är det utan bloglovin vilket gör att det känns som man dragit tillbaka klockan några år. Att dra tillbaka klockan är nog något man aldrig ska ägna sig åt för det var nog inte bättre förr.

Det hela har väl iallafall inneburit att jag blivit mycket mer aktiv på twitter och facebook istället (använder båda genom TweetDeck på samma gång så det blir lite automatiskt båda). Så om det är någon som undrar vad jag egentligen sysslar med så rekommenderar jag framförallt min twitter. Annars är ju sms också trevligt att få

Läser i tidningen att Stockholmare uppmanas stanna hemma från jobbet idag. Om man läser artikeln nämns det att det kan bli förseningar inom kollektivtrafiken idag eller imorgon i Göteborg, Malmö, Lund, Uppsala och Örebro. Bara förseningar, inte kaos.

Är det inte lite intressant? I just Stockholm är det kaos.

Det är säkert skottat någonstans så många kan troligtvis gå och fler kan säkert samåka än normalt. Alla kan såklart inte det, men en stor del kan.

Låter ju superbra om ännu fler började samåka på grund av vädret!

Läste nyss en blogg där det räknas upp några tydliga tecken på att man överstressar. Jag tror inte att jag någonsin har bloggat så här om stress, men just stress är något som påverkar och framförallt har påverkat mig nästan extremt. Går igenom några punkter:

Sömnrubbningar, svårt att sova eller att vakna upp mitt i natten. Sover hur mycket som helst men ändå känner man sig aldrig utvilad.
Det här är Pia 13-15 år i ett nötskal. På riktigt. Det kändes som jag aldrig någonsin var pigg, hur rätt jag än sov om jag ens sov. Ingen verkade märka skillnad om jag sovit 8-12 timmar på natten eller 3 timmar för 2 dygn sen. Alltid lika trött. Sömnrubbningar är något som kommer tillbaka då och då för mig, men sen gymnasiet vet jag att mitt problem är stress.

Ångest eller deprimerad. Inget känns roligt.
Ett ganska stort problem under tonåren egentligen. Jag var framförallt väldigt deprimerad, speciellt i 14-årsåldern, men också då jag var 18 år. Inget var heller roligt och jag visste inte varför. Det jag vet är att det med tid till slut går över. Det är svårt att fejka glädje.

Kroppsliga symtom. Exempelvis virusinfektioner. Man blir aldrig frisk.
Det här märktes tydligt på mig under hela tonåren och jag förstod inte varför just jag var sjuk jämt. Numera kopplar jag ofta ihop det direkt. Känner jag mig sjuk är jag stressad. Det är som med sömnproblem. I stort sett varje gång hänger det ihop.

Man känner sig “dum i huvudet”, glömmer saker och kan inte koncentrera sig.
Ett problem som gjorde mig fullkomligt förtvivlad under tonåren var att glömma bort saker. Ett tag skrev jag upp allt jag skulle göra och mycket jag redan gjort för det fanns inte på planeten att jag själv visste om det många gånger. Det innebar också att läxor och liknande gick helt ”in i ena örat och ut genom andra” (jag trodde jag var helt dum i huvudet) samtidigt som jag på lektionerna många gånger helt enkelt inte kunde koppla ihop saker till något förståerligt (okoncentrerad).

Jag var säkert 16-18 år då jag ordentligt förstod vad stress kan göra med en, men jag visste inte vad jag skulle göra åt det. Numera kopplar jag alltid ihop sjukdom och sömnproblem med stress innan något annat och det är för det mesta rätt.

Idag är jag inte på långa vägar sjuk lika ofta eller länge som jag var under tonåren. Jag har helt enkelt lärt mig att kontrollera stress på ett helt annat stadium vilket har gjort att jag inte är lika stressad längre.

Det senaste året har det tydligaste stressymtomet för mig varit att jag bryter ihop eller inte kan tänka om något stressar mig men att Fredrik vet och förstår att det beror på stress gör att det oftast försvinner lika snabbt som det kommer. När det gäller stress är det nog viktigt att någon nära förstår att man inte är galen utan att det beror på stress.

Stöd är viktigt och stress är farligt, hur löjligt det än låter.