På internet kommunicerar vi mestadels i text.
Skriver du som en idiot får du räkna med att betraktas som en.
Om det är något jag värdesätter högt är det att kunna sitt egna språk i tal och skrift, som man så fint säger. Det är viktigt att kunna grunden, menar jag då. Ordförrådet byggs ju ut en bra bit i livet, om inte hela livet.
Jag har inte barn själv än och vet inte hur det går till i lågstadiet idag, utan kan bara relatera till hur det gick till på min skola när jag själv var 7-9 år. Hur som helst hade vi rättstavningsläxor minst en gång i veckan med från början enklare ord som ”sol”, ”boll”, ”hund” och liknande medan vi redan i tredje klass hade lite svårare ord som ”bibliotek”, ”recension” och ”necessär”. I första klass hade vi den viktiga inlärningen om vokaler, konsonanter, hur de normalt används och varför. Vi fick alltså lära oss hur många konsonanter en vokal måste följas av för att kunna uttalas på rätt sätt. Ja, ni vet väl förhoppningsvis vad jag pratar om. Jag räknar med att alla barn får den här grunden jag pratar om. Det är ju en viktig grundsten i vårt språk.
Diskussionen jag ofta hamnar i är den om att jag anser många vara lata. Det är som om folk tror att man lär sig stava över en natt! Gör man sen inte det kan man skylla på dyslexi istället. Det är som om de tror att man inte behövde öva, öva, öva på hur ord som ”bibliotek” stavas, när man fick det som hemläxa, innan man lärde sig det.
Det hela har fått mig att bli skeptisk till att dyslexi ens existerar, precis som dyskalkyli för den delen, eftersom det missbrukas något enormt som bortförklaring. Jag tror inte det minsta på att jag i flera omgångar kan ha hamnat i klasser där mer än 50% har dyslexi. Det är rent skitsnack! Det finns de i vuxen ålder jag har, av goda avsikter, upprepade gånger lärt att ”hemma” inte stavas ”häma”. Handlar dyslexi om dåligt minne, kan man då fråga sig, eller är de bara lata? Jag tror de är lata och skäms varje gång, å andras vägnar, som en vuxen människa inte kan skriva en hel mening utan stavfel.
En ursäkt jag ofta fått höra, förutom ”Jag har dyslexi!”, är det otroligt intelligenta ”Vem bryr sig? Det här är ingen uppsats.” som om det tar anmärkningsvärt längre tid att stava rätt än det tar att stava fel. En annan tråd i diskussionen jag ofta hamnat i är den om att rättstavningsprogram, eller liknande, på datorer och mobiler gör att man stavar sämre idag än förr eftersom man inte behöver lära sig att stava ordentligt längre tack vare dessa fantastiska program. Det är något jag heller inte tror på precis som jag inte tror att jag själv var ett onormalt barn som trots dessa rättstavningsprogram lärde mig att ”hemma” stavas med ”e” och två ”m”. Det är återigen skitsnack.
Det jag vill få fram är egentligen: sluta skylla ifrån er, acceptera att ni skriver som krattor och gör något åt det istället för att finna er i det.
Pia
Själv har jag fortfarande bloggtorka, men kanske går det över om jag anstränger mig lite? 
